Orolig och arg!

Ungefär så här såg jag ut i natt. (Tänk bort halsbandet och klackeskorna;) Att vara förälder är underbart, men det finns mycket att oroa sig för... När tonåringen säger att han ska vara hemma typ 12, senast kl. 1, så förväntar jag mig det. Jag har aldrig haft anledning att tänka annorlunda. Jag har faktiskt hyfsat skötsamma tonåringar (trots att de har mig till mamma ;) 
Klockan går. Tick, Tack. Tick Tack. Tick Tack. TICK TACK!! Klockan blir halv 2. TICK TACK!!! Klockan blir 2. Jag blir oroligare och oroligare. Tonåringen har fel på sin telefon så ringa är inget alternativ. Jag börjar fantisera av oro. Alla ni som är föräldrar vet hur man kan fantisera ihop de allra värsta scenarion när man är orolig. Jag har dessutom talang för att vara orolig ;) Jag vankar fram och tillbaka i huset alldeles ensam och tittar oroligt ut genom varje fönster. Jag pendlar mellan att tänka "Fy fn vad jag kommer att skälla när han väl kommer hem!" och "Bara han kommer hem helskinnad ska jag aldrig mer vara arg. Någonsin. I hela mitt liv!"Jag funderar på om jag ska ut och börja leta. Men var!? Jag fundera på att ringa någon. Men vem!? Jag funderar en kort sekund på att försöka somna för det är klart att han kommer snart. Men sova går absolut inte! TICK TACK!!! Klockan blir halv 3. Då hör jag dörren öppnas. Gissa om jag då är den lugna och förstående mamman eller mamman som är så orolig så att hon är arg? Så klart är jag arg! Jag är lättad, men arg! Grr! Morr! Snyft! 


Man vill sina barn så väl och gud förbjude att något skulle hända dem! Precis detta satt jag och goda vännen och pratade om igår. Hon som har två små prinsar och jag som har en stor prinsessa och två stora prinsar pratade om detta med den enorma kärleken och glädjen till sina barn. En känsla som är så stark och som nästan inte går att förklara. Men hand i hand med denna starka känsla går också oron. Inte alltid, men den kommer ibland. Gud förbjude att något skulle hända barnen! Det är en balansgång att släppa kontrollen över barnen och att behålla den kontrollen som man faktiskt är skyldig att ha som förälder. 


Föräldrar, njut av era barn! 
Tonåringar, ring hem till era oroliga föräldrar. Ett telefonsamtal kan vara skillnaden på om du möter en rytande mamma ;) i dörren eller en som bara frågar hur kvällen varit. 


Frid vare med er!