Välkommen till mig!

söndag 7 november 2010

Monstermorsan!

Monstret på bilden är jag! Vi är förhoppningsvis inte kopior utseendemässigt. Men inuti är vi snart likadana. 

Konversation vid middagsbordet idag
Samtalsdeltagare: Åsa, Maja, Elias och Gabriel. 

Åsa: Gabriel du ska snart ha utvecklingssamtal. Pappa får gå denna gång för ingen av de erbjudna tiderna passade mig eftersom jag själv har utvecklingssamtal med mina elever. 

Gabriel: Å nej, är det dags nu!

Åsa: För vadå? Vad menar du? 

Gabriel: För att du jobbar jämt och blir sur och arg. 

Åsa: Så farlig är det väl inte!?


Elias: Oh, yes! 


Gabriel: När du ska skriva de där omdömena och ha utvecklingssamtal blir du så.


Åsa: Fnissar lite lätt skuldmedvetet. 


Gabriel: Jo, du blir arg och det blir typ psykisk misshandel mot oss! 

Alla skrattar lite lätt. 

Sen följer ett samtal kring lärares arbetstider, varför man jobbar hemma, omdömen, utvecklingssamtal osv... 

Monstermorsan får kanske tänka till de närmaste veckorna! Får nog bukandas, dricka lugnande thé och försöka hålla ihop fast jag bryter ihop. 




I love my kids! 


/ Å




 

3 kommentarer:

  1. Klockrent samtal :)

    SvaraRadera
  2. Jag tror att många barn har monstermammor och monsterpappor lite då å då... och dom överlever!

    SvaraRadera
  3. Monster-mamman, du är en toppen-fröken även om du inte jobbar dygnet runt. Det är en tuff period som kommer, kämpa på!
    Ps. Jag är monster-mamma ibland även utan utvecklingssamtal och omdömen;-)

    Kram A

    SvaraRadera