Välkommen till mig!

måndag 24 januari 2011

Kissemissar

Våra kattungar är så underbart söta! Hundra gånger varje dag låter det så här hemma hos oss:
"Åh, vad söta"!
"Hej alla bebisar"!
"Kom och titta så söta de är"!
"Kom och titta vad de gör nu då!"
"Åh vad de är mysiga"
"Åh, vad de är roliga"
"Kom nu alla kissar"
osv...osv...osv..

Ja allt detta säger familjen med len och rar bebisröst! Hoppas ingen spelar in oss :) Vi låter inte kloka någon av oss! Men små, söta djur och små, söta barn har den förmågan. De får oss att låta urfåniga. Det spelar ingen roll om man då är 40 plus eller tonåring. Den halvlöjliga bebisrösten kommer oavsett om man vill eller ej... :)

En gång per dag förnimmer jag dock en kortvarig känsla av att det ska bli lite, lite skönt när de flyttar. Den känslan sammanfaller ofta med att jag kommer hem efter en lång dag på jobbet. Man kommer hem till blomjord på golvet, 20 par sockor och en och annan kalsong utdraget runt huset (jag har försökt skylla sockorna och kalsongerna apå tonårskillarna, men de är faktiskt oskyldiga. Denna gång;). Ibland ligger en liten, liten halvsöt bebiskissemissbajskorv på golvet som någon av de små kissarna lite halvt omedvetet lagt där. Det är blomblad på golvet ( en del är torkade blad och det kanske säger mer om min brist på gröna fingar). Vår stora, fina, nya skinnsoffa har varit övertäckt av filtar och handdukar för att skydda mot små, busiga och vassa klor i flera veckor nu. Snyggt? Nej! Vi sover alla lite sisådär eftersom de tre små yrvädren alla gillar att busa med oss på natten. De sover gärna på oss också. Himmel vilka konstiga ställningar man måste ligga i för man är ju så nobel så att man vill ju att kissarna ska ha det skönt och inte störas. Äldste sonen som är en barn- och djurmagnet av stora mått får oftast besök av de små som älskar att mysa och busa med honom. I morse när jag väckte honom så låg han inte i sin säng! Han låg i en soffa för kissarna hade lagt beslag på hans säng. Som sagt, han är snäll min son!

Men trots detta så är de så underbara, de små kissarna! Man stannar upp mitt i vardagen och allt bestyr bara för att titta, snosa på dem, mysa, lukta, klia och busa.

Oj, oj, oj, vad vi kommer att sakna dem!! De är UNDERBARA!

/ Å



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar