Tusen miljoner tur

Att vara kontaktfamilj är en ny värld för oss. En ny och spännande värld!
Visst känns det bra att få ge och känna att man kan hjälpa till,  men det är ingenting jämfört med allt man får. Visst innebär det en del "arbete", omställning, nya rutiner och nya saker att tänka på. Men all glädje man får överväger allt! Alla härligt roliga kommentarer! Att få lära känna en ny individ! Att känna att vi, med vanligt sunt förnuft, kan hjälpa till. Att låta någon ta del av vår alldeles vanliga vardag och inse att vår alldeles vanliga vardag är ett bra liv.

En sak som får mig att känna mig extra varm om hjärtat och extra stolt är när jag ser hur våra tonåringar bjuder in lilla N, tar henne till sig, får henne att må bra, busar, kramar, pratar och svarar på tusen frågor, när de säger nej till henne och sätter gränser på ett klokt och bra sätt. Jag blir så stolt över att de har empati och tar henne till sig. Jag känner mig stolt som en tupp (eller höna, de är säkert minst lika stolta, speciellt så här i påsktider ;) och måste inse att jag och maken måste gjort en hel del rätt i våra barns uppfostran. 

En dag i helgen precis innan lilla N skulle sova sa hon "Jag har tusen miljoner tur. Jag har mamma som älskar och saknar mig och ni som också älskar och saknar mig när jag inte är här. Jag har verkligen tusen miljoner tur"! Underbar kommentar av en underbar tjej! 

Jag känner också att jag har tusen miljoner tur! Jag har en fin familj! Jag har fina vänner! Jag har ett bra liv!

Jag önskar  er alla tusen miljoner tur!

Kram och godnatt! / Å