Oj, vad allting är roligt och intressant plötsligt!

Vaknar vid 9 och känner att dagen ligger lång framför mig. Jag har en alldeles speciell känsla i kroppen. Kan inte riktigt förklara den. Jag förnimmer den bara. Jag funderar en stund och kommer fram till att allt plötsligt känns roligt, intressant och viktigt. Riktigt viktigt. 


Jag steker ägg och bacon. Det är roligt. Oj, så roligt!


Jag tycker plötsligt att allt i tidningen (precis samma dagstidning som jag lusläste igår) känns otroligt intressant och otroligt viktigt. Jag läser och läser och begrundar. Jag läser med stort intresse allt ifrån insändare till dödsannonser, platsannonser, all sport och allt annat som en vanlig dag varit mig totalt ointressant. Idag känner jag att jag vill veta allt, analysera allt i tidningen. Allt känns så intressant!


Jag kokar en kopp kaffe till. Fast magen säger NEJ. Men jag tycker att det känns bra att koka en kopp till. Jag låter kaffet dra ovanligt länge. Dricker koppen under långsamt, långsamt sörplande. 

Sen plockar jag undan frukosten. Jag gör det otroligt ordentligt slarvar inte alls. Jag gnider bänkar och bord så att allt blänker. Det känns så bra att göra det. Och roligt! 


Jag känner plötsligt att det känns både roligt och viktigt att torka och städa lite i kylen. Jag till och med nynnar när jag gör det. Städa, städa och torka i kylen! Att jag städade där förra veckan känns inte alls viktigt. Det viktiga idag är att jag måste göra det igen. För visst hade det kommit lite kladd där vid mjölken? Jo, det hade det. Det känns bra och viktigt att torka där nu.

Sen ser jag katten. Katten har aldrig velat bli borstad så mycket någon gång. Tror jag. Jag ser det plötsligt som en av mina viktigaste insatser för dagen att borsta katten. Borst, borst, borst. Jag borstar hit och dit och oj vad fin katten blir. Jag borstar till katten flyr mitt borstande. Enligt mig är katten inte klar än på långa vägar. Det finns mycket päls att borsta. 


Sen tittar jag till maken som sitter och tittar på Formel 1 mitt på blanka förmiddagen. Detta brukar vanligtvis få i gång mig rejält! Jag brukar inte se med blida ögon på detta. Jag brukar vanligtvis bli synnerligen uppretad och vräka ur mig några mindre trevliga ord om att han inte hjälper till och att han faktiskt kan se det där någon annan gång. Men idag, ler jag bara mot honom och frågar om han har det trevligt. Jag retar mig plötsligt inte ett dugg på att jag måste göra "allt" själv. För plötsligt så tycker jag att det är så roligt att göra allt själv. Och viktigt. Och intressant. 


Jag nynnar mig vidare till sovrummet för att bädda. Oj, oj, vad jag bäddar bra idag. Jag drar och sliter i täcket så att det ska bli så fint och platt. Jag puffar kuddarna så mycket att det sällan skådats så puffiga kuddar förut. Jag låter puffandet ta den tid som puffandet behöver. Jag stressar inte.

Jag sneglar lite åt makens garderob och tänker att kanske skulle man göra en insats... Det är ju ändå väldigt trevligt och intressant att städa garderober. Att städa makens garderob är något jag i vanliga fall aldrig skulle göra. Men idag så känns tanken så lockande. 

La, la, la - jag börjar sen sjungandes rensa tidningar. Har ni tänkt på hur kul det är! Riktigt, riktigt roligt! 

Jag tar skurmoppen och gnider hallen så golvet blänker. Detta fortfarandes nynnandes. Jag fixar och donar och allt känns så givande, trevligt och fint på nåt sätt. 

Jag fortsätter le mot maken medan jag hör ljudet av Formel 1-bilarna. Jag tänker "sitt du där och ha det mysigt, jag fixar och donar här själv, det går så bra så". 

Kanske man skulle baka en kaka så barnen får lite fika, tänker jag för mig själv. Baka är ju så himla roligt och intressant. Kanske man skulle testa på nåt riktigt avancerat recept denna gång... Oj vad det känns lockande plötsligt! 


Sen sätter jag mig här och börjar blogga. Oj, oj, så roligt och intressant det är! Jag som inte tyckt att jag haft nåt att skriva om på väldigt länge känner plötsligt hur mycket jag har att berätta. Det känns plötsligt som om jag lever ett väldigt intressant liv och att det nästan vore skamligt att undanhålla er från mina tankar och mitt liv. Klart att jag måste blogga. Länge måste jag blogga. Ett långt inlägg måste jag skriva. Oj så roligt och intressant! 

Vadan detta!? Varför blir plötsligt allt, precis allt så otroligt viktigt, roligt och intressant!? Varför har jag mitt i alla dessa  roliga och intressant vardagbestyr ett lätt ångesttryck över bröstet och tankarna på ett annat håll? 
Jag kommer på vad det är! 
Det är S K R I F T L I G A  O M D Ö M E S - Å N G E S T E N som kryper sig på. Jag vet att jag måste! Jag vet att jag måste sätta mig ner och börja skriva omdömen! Det är därför allt annat, som i vanliga fall är skittrist, plötsligt känns så viktigt och roligt. Jag vet att jag måste skriva omdömen varje vaken minut de närmasta dagarna. Jag vet det. Rent logiskt vet jag också att när jag väl börjat så går det hyfsat bra. Men nu så här innan så känns det som ett oöverstigligt hinder. Men det är bara att ta tag i det. Nu! 

Men först ska jag skura toan, vika tvätt, fixa i garaget, sortera böcker i bokstavsordning, sortera trosorna i färgordning och annat som känns så otroligt roligt, intressant och viktigt. 

:) / Åsa