J A G N J U T E R

Jag njuter så av att vara ledig!! J A G  N J U T E R  S Å  A V  A T T  V A R A  L E D I G  !! 

Det är så skönt att höra hur makens klocka ringer och höra hur han motvilligt kravlar sig upp, medan jag kan mojsa ner mig i täcket igen och somna om. U N D E R B A R T !! Är det så att skadeglädjen över att han måste stiga upp gör det hela lite mer underbart? Nä så kan det väl inte vara? Eller... ;) ;)

Att kunna äta frukost och läsa tidningen och lite bloggar och surra lite med en ovanligt morgonpigg son är V A R D A G S L Y X!

Att sedan få lyxen att hinna prata och vara lite mer med mina barn är ju bara F A N T A S T I S K T  !! Igår åkte vi på stan och fixade vårskor, vårjacka, fotbollsskor och sådant som är svårt att hinna när alla jobbar och går i skolan. Att sedan få njuta av en kopp kaffe, en biskvi och surr med äldste sonen var en M Y S I G bonus.

Idag har jag hunnit städa lite. Inte så kul, men så S K Ö N T att få göra det utan att vara trött.

Sen har jag gått på promenad med  F I N A dottern Maja, B Ä S T A vännen Cicci och de S Ö T A S T E och C H A R M I G A S T E gudsönerna. Vi gjorde även en liten utflykt på vår altan med gott fika och skratt till gudsönerna som tyckte att bullsmulor var mycket godare än de "barnvänliga" majskrokarna som vi försökte bjuda dem på :) Jag förstår dem till fullo! Klart söt-nötarna ska ha bullar!

Att sen kunna träna magmuskerna tillsammans med dotter och svärson är K U L! Det var i alla fall kul för svärsonen som vältränad kan le åt sin svärmor som i alla fall gör sitt bästa :) Men det bjuder jag på!

Det B Ä S T A av allt är att i morgon så kommer det en ny L E D I G  D A G!

I  L O V E  I T  !! O C H  J AG  H A R  F Ö R T J Ä N A T  D E T  !!
/ Å

Är de inte så söta som man dör!!

Tusen miljoner tur

Att vara kontaktfamilj är en ny värld för oss. En ny och spännande värld!
Visst känns det bra att få ge och känna att man kan hjälpa till,  men det är ingenting jämfört med allt man får. Visst innebär det en del "arbete", omställning, nya rutiner och nya saker att tänka på. Men all glädje man får överväger allt! Alla härligt roliga kommentarer! Att få lära känna en ny individ! Att känna att vi, med vanligt sunt förnuft, kan hjälpa till. Att låta någon ta del av vår alldeles vanliga vardag och inse att vår alldeles vanliga vardag är ett bra liv.

En sak som får mig att känna mig extra varm om hjärtat och extra stolt är när jag ser hur våra tonåringar bjuder in lilla N, tar henne till sig, får henne att må bra, busar, kramar, pratar och svarar på tusen frågor, när de säger nej till henne och sätter gränser på ett klokt och bra sätt. Jag blir så stolt över att de har empati och tar henne till sig. Jag känner mig stolt som en tupp (eller höna, de är säkert minst lika stolta, speciellt så här i påsktider ;) och måste inse att jag och maken måste gjort en hel del rätt i våra barns uppfostran. 

En dag i helgen precis innan lilla N skulle sova sa hon "Jag har tusen miljoner tur. Jag har mamma som älskar och saknar mig och ni som också älskar och saknar mig när jag inte är här. Jag har verkligen tusen miljoner tur"! Underbar kommentar av en underbar tjej! 

Jag känner också att jag har tusen miljoner tur! Jag har en fin familj! Jag har fina vänner! Jag har ett bra liv!

Jag önskar  er alla tusen miljoner tur!

Kram och godnatt! / Å

Skulle familjen rasa utan maken?

"Om pappa inte fanns skulle saker inte fungera här hemma", säger sönerna i korus alldeles nyss. Jag protesterar högljutt och nästan skrikande!

För vad de egentligen menar är "att om pappa inte fanns så skulle datorerna inte fungera och vi skulle inte få lika bra hjälp med matte-läxan". Det är vad de menar! Jag är en snäll person som så klart vill att rätt ska vara rätt. Det är precis som sönerna befarar. Utan maken skulle datorerna varken bli uppdaterade, lagade eller vad man nu gör med datorer. Sant. Utan maken skulle barnens frågor kring matte-läxor förbli just frågor. Sant. Jag har inte alltid svaren. (Ni anar inte vilka svåra matte-tal det finns!) I kväll har maken varit ute på middag med sin engelske chef och naturligtvis så ska ena sonen ha datahjälp och den andre sonen ska ha hjälp med sannolikhetsläran. Kalla mig gärna trög, men där tar min hjärna och mitt föräldraskap ledigt. Jag kan inte kunna allt. Jag kan inte hjälpa alltid. Jag erkänner. Jag är inte fullkomlig :)

Jag är mindre bra på två saker. Sant. Men i övrigt kan jag det mesta  :) Och jag lever i fullkomlig övertygelse om att utan mig skulle familjen rasa ihop :)

Ps Men det var ack så skönt när maken äntligen kom hem och jag kunde få sluta låtsas förstå sonens matte-tal och sluta låtsas hitta lösningar på ett tal som jag knappt kan läsa :)

Så sant så...

Oj, vad allting är roligt och intressant plötsligt!

Vaknar vid 9 och känner att dagen ligger lång framför mig. Jag har en alldeles speciell känsla i kroppen. Kan inte riktigt förklara den. Jag förnimmer den bara. Jag funderar en stund och kommer fram till att allt plötsligt känns roligt, intressant och viktigt. Riktigt viktigt. 


Jag steker ägg och bacon. Det är roligt. Oj, så roligt!


Jag tycker plötsligt att allt i tidningen (precis samma dagstidning som jag lusläste igår) känns otroligt intressant och otroligt viktigt. Jag läser och läser och begrundar. Jag läser med stort intresse allt ifrån insändare till dödsannonser, platsannonser, all sport och allt annat som en vanlig dag varit mig totalt ointressant. Idag känner jag att jag vill veta allt, analysera allt i tidningen. Allt känns så intressant!


Jag kokar en kopp kaffe till. Fast magen säger NEJ. Men jag tycker att det känns bra att koka en kopp till. Jag låter kaffet dra ovanligt länge. Dricker koppen under långsamt, långsamt sörplande. 

Sen plockar jag undan frukosten. Jag gör det otroligt ordentligt slarvar inte alls. Jag gnider bänkar och bord så att allt blänker. Det känns så bra att göra det. Och roligt! 


Jag känner plötsligt att det känns både roligt och viktigt att torka och städa lite i kylen. Jag till och med nynnar när jag gör det. Städa, städa och torka i kylen! Att jag städade där förra veckan känns inte alls viktigt. Det viktiga idag är att jag måste göra det igen. För visst hade det kommit lite kladd där vid mjölken? Jo, det hade det. Det känns bra och viktigt att torka där nu.

Sen ser jag katten. Katten har aldrig velat bli borstad så mycket någon gång. Tror jag. Jag ser det plötsligt som en av mina viktigaste insatser för dagen att borsta katten. Borst, borst, borst. Jag borstar hit och dit och oj vad fin katten blir. Jag borstar till katten flyr mitt borstande. Enligt mig är katten inte klar än på långa vägar. Det finns mycket päls att borsta. 


Sen tittar jag till maken som sitter och tittar på Formel 1 mitt på blanka förmiddagen. Detta brukar vanligtvis få i gång mig rejält! Jag brukar inte se med blida ögon på detta. Jag brukar vanligtvis bli synnerligen uppretad och vräka ur mig några mindre trevliga ord om att han inte hjälper till och att han faktiskt kan se det där någon annan gång. Men idag, ler jag bara mot honom och frågar om han har det trevligt. Jag retar mig plötsligt inte ett dugg på att jag måste göra "allt" själv. För plötsligt så tycker jag att det är så roligt att göra allt själv. Och viktigt. Och intressant. 


Jag nynnar mig vidare till sovrummet för att bädda. Oj, oj, vad jag bäddar bra idag. Jag drar och sliter i täcket så att det ska bli så fint och platt. Jag puffar kuddarna så mycket att det sällan skådats så puffiga kuddar förut. Jag låter puffandet ta den tid som puffandet behöver. Jag stressar inte.

Jag sneglar lite åt makens garderob och tänker att kanske skulle man göra en insats... Det är ju ändå väldigt trevligt och intressant att städa garderober. Att städa makens garderob är något jag i vanliga fall aldrig skulle göra. Men idag så känns tanken så lockande. 

La, la, la - jag börjar sen sjungandes rensa tidningar. Har ni tänkt på hur kul det är! Riktigt, riktigt roligt! 

Jag tar skurmoppen och gnider hallen så golvet blänker. Detta fortfarandes nynnandes. Jag fixar och donar och allt känns så givande, trevligt och fint på nåt sätt. 

Jag fortsätter le mot maken medan jag hör ljudet av Formel 1-bilarna. Jag tänker "sitt du där och ha det mysigt, jag fixar och donar här själv, det går så bra så". 

Kanske man skulle baka en kaka så barnen får lite fika, tänker jag för mig själv. Baka är ju så himla roligt och intressant. Kanske man skulle testa på nåt riktigt avancerat recept denna gång... Oj vad det känns lockande plötsligt! 


Sen sätter jag mig här och börjar blogga. Oj, oj, så roligt och intressant det är! Jag som inte tyckt att jag haft nåt att skriva om på väldigt länge känner plötsligt hur mycket jag har att berätta. Det känns plötsligt som om jag lever ett väldigt intressant liv och att det nästan vore skamligt att undanhålla er från mina tankar och mitt liv. Klart att jag måste blogga. Länge måste jag blogga. Ett långt inlägg måste jag skriva. Oj så roligt och intressant! 

Vadan detta!? Varför blir plötsligt allt, precis allt så otroligt viktigt, roligt och intressant!? Varför har jag mitt i alla dessa  roliga och intressant vardagbestyr ett lätt ångesttryck över bröstet och tankarna på ett annat håll? 
Jag kommer på vad det är! 
Det är S K R I F T L I G A  O M D Ö M E S - Å N G E S T E N som kryper sig på. Jag vet att jag måste! Jag vet att jag måste sätta mig ner och börja skriva omdömen! Det är därför allt annat, som i vanliga fall är skittrist, plötsligt känns så viktigt och roligt. Jag vet att jag måste skriva omdömen varje vaken minut de närmasta dagarna. Jag vet det. Rent logiskt vet jag också att när jag väl börjat så går det hyfsat bra. Men nu så här innan så känns det som ett oöverstigligt hinder. Men det är bara att ta tag i det. Nu! 

Men först ska jag skura toan, vika tvätt, fixa i garaget, sortera böcker i bokstavsordning, sortera trosorna i färgordning och annat som känns så otroligt roligt, intressant och viktigt. 

:) / Åsa

Vi har gjort en hjort

Idag har vi gjort en hjort. Det är något jag aldrig gjort förut. Men det var riktigt trevligt. Jag tog maken med mig och gick på en promenad för att hitta det vi behövde till vår hjort. 

När man ska göra en hjort behöver man detta.

Ska vi ta den här? Nä, den passar inte...

Men den här tar vi. Den ser fin ut!

Lite lätt snickeriarbete för att få allt att passa.

Så där ja, nu har vi gjort en hjort! Fin va! Som ni såg var det mest maken som arbetade. Men till mitt försvar ska sägas att jag gjorde grovjobbet och förarbetet genom att klicka hem hjorthuvudet på www.mångarum.se Nu hänger huvudet i vårt vardagsrum.

Närbild på själva betonghuvudet. Småroligt text, tycker jag!

Ha en fortsatt bra lördagkväll! / Åsa