Lilla snigel akta dig annars tar jag dig

Hej!

Tänk så många roliga saker jag får vara med på under mitt sportlov! Jag har återupptäckt bebissången. Det är inte så att jag tvingat mina halvvuxna barn att sitta i ring och sjunga "Lilla snigel", "Blinka lilla stjärna" och "Bä, bä vita lamm". Nog för att jag kan vara en ganska tuff och hård mamma, men så långt som att tvinga tonåringarna att ha sångstund har jag inte gått ännu ;) Men kanske snart... :)

Jag och Maja fick följa gudsönerna och deras mor på bebis-sång på biblioteket i stan. Oj, så många söta och randiga bebisar det var där. Det syntes tydligt att randigt är ett hett vårmode bland stans bebisar. Det var randigt både på längden och bredden. Det fanns en del mammor som nästan (skratta inte, jag sa ju nästan...) var i min ålder, men de flesta var unga. De såg ut som Maja och hennes kompisar. Typ nästan. Fast å andra sidan var det ju så när jag hade små barn, jag var 24, 26 och 28 när jag fick mina barn. När man tänker tillbaka (och tittar på foton) ser man att man själv var en ganska så ung mamma. Tittade senast igår på foton från när barnen var små och jag hade ett babylent ansikte utan en enda rynka. Tänk om man hade haft vett att uppskatta det mer! Nu står man här med rynkor både här och där. Men å andra sidan kan jag tycka att jag är så mycket lugnare och tryggare i mig själv nu. Trots (eller på grund av) mina rynkor.

Baby-sångerna var ungefär samma som då när jag gick på babysång och öppna förskolan med mina små telningar. En och annan version var upp-hottad och gick liksom lite snabbare (eller är det jag som blivit långsam... ;) Vissa rörelser kändes inte heller igen från forntiden (eller är det jag som inte orkar röra mig så där längre...)

Trots alla supersöta bebisar som var där så tycker man alltid att de barn man själv är där mer är klart sötast! Så var det när jag var där men mina barn och så var det idag när jag fick återuppleva baby-sång med gudsönerna. Ni är sötast, killar! <3 <3 Tack för att tant Åsa fick följa med!